Risknytt 2007:1

Framför dig har du den nya upplagan av Risknytt, som du som vanligt kan läsa direkt på skärmen eller skriva ut (här finns en utskriftsvänlig version). Detta nummer innehåller rapporter från två seminarier: "Sveriges krisberedskap" och "Framtidens strålskydd", samt tips om kommande konferenser inom riskområdet.

Jag vill också passa på att tipsa om Riskkollegiets årsmöte den 4 maj, kl 9-12 på KTH. I samband med årsmötet kommer som även årets Lindell-föreläsning att hållas. Årets föreläsare är Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid KTH. En separat inbjudan kommer att skickas ut till Riskkollegiets medlemmar.

Per Wikman-Svahn, redaktör för Risknytt perwi@infra.kth.se

INNEHÅLL:

Ord från ordföranden

Oväntat stort intresse för framtidens strålskydd

Sveriges krisberedskap är god

Inbjudningar till konferenser mm.

New radiation warning symbol

Bilden visar den nya varningssymbolen för strålning. Den ersätter inte den gamla, utan är tänkt att komplettera denna vid särskilt akuta strålrisker (ISO Standard #21482).

Läs rapporten från seminariet om "Framtidens strålskydd".
 
Ord från ordföranden

Ett nytt år har börjat och det finns skäl att redan nu börja förbereda sig för föreningens årsmöte våren 2007 genom att fundera på hur Riskkollegiet har fungerat under året och vad vi kanske bör förändra. Ett årsmöte är ett viktigt tillfälle för rannsakan och förnyelse, en utgångspunkt för nya initiativ och idéer och förslag – och ett tillfälle att förankra de initiativ och förslag styrelsen tagit under verksamhetsåret.

Vid det senaste årsmötet i april 2006 diskuterades bl.a. frågan om hur vi fångar in nyheter om riskfrågor, hur vi bearbetar och kommunicerar informationen och hur Riskkollegiet kan förstärka sin roll i det sammanhanget enligt föreningens stadgar. Några synpunkter och förslag framfördes i föregående Risknytt och har följts upp därefter. Det finns nu en sammanfattande beskrivning av föreningens verksamhet som sprids i samband med egna och andras seminarier om riskrelaterade frågor, massmedierna informeras genom pressmeddelanden om seminarier, idéer kommer att fångas in från medlemmar och stödjande organisationer om vilka riskfrågor de vill ha behandlade i seminarier o.d., diskussion pågår om att på något sätt premiera en person som bedöms ha gjort något för att ge uppmärksamhet åt riskfrågorna etc.

Riskbedömningar och riskupplevelser är ständigt aktuella och gör sig påminda i bedömningar och beslut på alla nivåer. Storlek av konsekvens och sannolikhet motiverar graden av beredskap för att minska de negativa följderna av en olycklig händelse. Hur detta är kopplat till Sveriges säkerhet belystes i ett seminarium med titeln ”Sveriges säkerhet och krisberedskap” anordnad av Riskkollegiet i oktober 2006, se referat nedan. Riskfrågorna diskuterades här i ett samhällsperspektiv och med viss betoning på hur myndighetsansvaret bör organiseras med referens till aktuella utredningar. Bl.a. komplexiteten av hur samhället hanterar riskfrågor fick här sin belysning.

Ett annat lika intressant seminarium anordnades av Riskkollegiet, KTH, Nationalkommittén för strålskyddsforskning (tillhörande Kungliga Vetenskapsakademien) och Vattenfall i december 2006. Seminariet hade titeln ”Framtidens strålskydd”. Inom strålskyddet är riskfrågor och riskhantering grundläggande för bedömning och utformning av det praktiska skyddet av människa och miljö mot strålning och nuvarande internationella rekommendationer av ICRP (International Commission on Radiological Protection) ger ett logiskt och väl genomtänkt system för strålskydd. Förslaget till nya rekommendationer som diskuterades på seminariet är en uppdatering och ett förtydligande av nu gällande rekommendationer.
De beskrivna seminarierna är exempel på mycket intressanta ämnen som är aktuella och ger impulser till nytänkande och utveckling på andra riskområden. Riskkollegiet kommer att med hög prioritet fortsätta anordna seminarier under 2007 med aktuella, intressanta och lärorika ämnen.

Jan Olof Snihs
Ordförande

Rapport från Seminarium: Framtidens strålskydd

Att det finns ett stort intresse för att diskutera mer principiella frågor om riskhantering inom strålskyddet visade heldagsseminariet “Framtidens strålskydd” som Riskkollegiet var med och anordnade. Trots kort varsel och under en hektisk julmånad infann sig hundratalet deltagare från myndigheter, departement, sjukhus, universitet och industri till KTH den 7 december – betydligt fler än arrangörerna väntat sig och seminariet fick därför flytta till en större lokal. Seminariet var också ett exempel på ett lyckat samarbete mellan fyra olika organisationer: Riskkollegiet, Vattenfall AB, avdelningen för filosofi vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Nationalkommittén för strålskyddsforskning (Kungl. Vetenskapsakademien).

Temat för mötet var de grundläggande principerna för strålskyddet. Dessa principer har under senare tid varit mycket omdebatterade, bland annat i samband med de kommande rekommendationerna från den internationella strålskyddskommissionen (ICRP).

Seminariet inleddes med att den nuvarande ordföranden för den internationella strålskyddskommissionen (ICRP) och tillika generaldirektören för Statens Strålskyddsinstitut (SSI), Lars-Erik Holm gav en ingående beskrivning av de kommande strålskyddsrekommendationerna från ICRP. Därefter följde en presentation av Bo Lindell, professor emeritus och en av Riskkollegiets grundare, som tog upp vad han ansåg vara kvardröjande problem och oklarheter i de kommande ICRP rekommendationerna. Efter de båda presentationerna följde en diskussion mellan Lars-Erik Holm och Bo Lindell, som främst handlade om huruvida man bör tillskriva lägre vikt till exponeringar som ligger långt bort i tid och rum.

Efter denna spännande inledning följde presentationer av ett stort antal föreläsare; Carl-Magnus Larsson (SSI), Jan Carlsson (SKB), Henrik Efraimsson (SSI), Gunilla Hellström, (SSI), Margareta Warholm (Arbetsmiljöverket), Mikael Jensen (SSI), Per Wikman-Svahn (KTH), Sven-Ove Hansson (KTH), Rodolfo Avila (Facilia AB), Lars Håkansson (Uppsala universitet). Nedan följer några av de synpunkter som framfördes och de viktigaste slutsatserna av diskussionerna under seminariet. (Alla presentationerna finns att ladda ned på Riskkollegiets hemsida, www.riskkollegiet.nu under länken ”Tidigare seminarier”.)

Ett ämne som diskuterades på seminariet var den om riskbedömningen av låga doser av joniserande strålning. Dagens strålskydd bygger på den så kallade ”linjära modellen” för strålningsrisker (ofta kallad LNT-modellen eller LNT-hypotesen efter ”linear, no-threshold”). Denna modell innebär att man utgår från att varje stråldos innebär en ökad risk för sena hälsoeffekter såsom cancer. För låga stråldoser (<50 mSv) kan detta antagande inte bekräftas med epidemiologiska studier och vissa kritiker hävdar att riskerna överskattas medan andra påstår att de underskattas. Nya resultat inom strålningsbiologin har visat på flera olika mekanismer som kan ha betydelse för riskuppskattningar i lågdosområdet. ICRP har dock valt att inte beakta dessa resultat ännu, eftersom de anser att det är för tidigt att säga hur detta kan påverka riskbedömningarna vid låga stråldoser. Ingen större förändring i användningen av LNT-modellen är därför att vänta från ICRP. På seminariet påpekades fördelarna med att behålla antagandet om linearitet genom att man därigenom kan hantera varje källa för sig och möjliggöra viktning av stråldoser över tid, över organ och över populationer. Trots att frågan om riskerna med strålning i lågdosområdet inte är okontroversiell upplevdes det som att LNT-modellen hade ett tydligt stöd bland deltagarna i seminariet.

Ett mer kontroversiellt förslag i de nya ICRP-rekommendationerna är att stråldoser som ligger långt fram i tiden eller långt bort i rummet skall viktas ned. ICRP föreslår en ”dostrappa” där fjärran stråldoser i tid och rum får en lägre vikt än övriga stråldoser. Ett problem med detta förfarande som togs upp på seminariet var att en nedviktning av stråldoserna långt borta kan resultera i en ökad global förorening av radioaktiva ämnen, särskilt om det sker en internationellt betydande uppbyggnad av kärnkraften. Ur rent egenintresse kan det således vara motiverat att varje land som utnyttjar kärnkraft också tar ansvar för fjärran stråldoser där människor inte har någon direkt nytta av den energi som produceras. Framtida stråldoser innebär dock ett större etiskt ansvar, eftersom framtida generationer inte kan ”slå tillbaka” på oss själva, till skillnad från fjärran länder.

Ett annat ämne som diskuterades var betoningen på individuella ”gränsvärden” i de nya ICRP rekommendationerna. Dessa, som hittills kallats ”dose constraints” av ICRP, är egentligen inget nytt utan finns redan definierade i tidigare rekommendationer. Det som skiljer från tidigare är att ICRP nu fokuserar mera på dessa värden i förhållande till själva optimeringsprocessen och att numeriska dosintervall angivits. Det medför att konceptet kan missuppfattas som reella dosgränser istället för lämpligt valda ambitionsnivåer. För att råda bot på detta kommer ICRP i fortsättningen kalla dessa för ”referensvärden”. På seminariet påpekades det att det finns en inneboende konflikt mellan effektiviteten i strålskyddet (”optimering”) och gränsvärden. En ökad betoning av individuella gränsvärden kan därför i vissa situationer leda till ett mindre effektivt strålskydd. Å andra sidan kan man tänka sig att gränsvärden också kan fungera som en vägledning till hur man kan optimera strålskyddet.

Begreppet BAT (”Best Available Technique”) diskuterades också. Enligt SSI är syftet med BAT inte att ersätta optimering utan att komplettera optimering där detta behövs och då främst inom miljösidan. Många uppfattar dock BAT som en strävan att uppnå ”nollvision” och för att begreppet ska bli meningsfullt krävs att det tolkas och förses med reservationer. På seminariet efterlystes en djupare analys kring BATs etiska och vetenskapliga bakgrund och att man från strålskyddets sida (ICRP och SSI) måste precisera tydligare vad man vill uppnå med BAT och hur principen ska tolkas för att uppnå bred acceptans.

Ett system för skydd av miljön har utvecklats inom EU-projektet ERICA och som kommer att implementeras av ICRP. Tanken är att skyddet för miljön skall harmonisera med det system som finns för att skydda människan. Ett exempel på detta är att man arbetar på att ta fram ett antal ”referensorganismer” som kan användas på liknande sätt som de för människan definierade ”referensmannen” och ”referenskvinnan”. Ett problem som togs upp på seminariet är att det är svårt att förstå hur BAT och referensorganismer är sammankopplade då det gäller att skydda miljön.

En slutsats från mötet är att det finns ett stort intresse för att diskutera mer principiella strålskyddsfrågor inom svenskt strålskydd. Detta gäller inte bara ur praktisk synvinkel utan även från ett mer vetenskaplig och etiskt-filosofiskt håll. Arrangemanget var mycket uppskattat och förhoppningsvis kommer diskussionerna som inleddes att föras vidare i andra sammanhang.

Synnöve Sundell-Bergman och Per Wikman-Svahn

 

Rapport från seminarium: Sveriges krisberedskap

Riskkollegiet anordnade den 17 oktober 2006 detta seminarium vid KTH, med Peter Stern från Krisberedskapsmyndigheten som inledare. Han utgick från de övergripande mål för Sveriges säkerhet som regeringen presenterade i propositionen 2005/06: 133, Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle, vilka är att värna:

  1. befolkningens liv och hälsa,
  2. samhällets funktionalitet samt
  3. förmågan att upprätthålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet samt mänskliga fri‑ och rättigheter.

För att värna dessa saker bedrivs bland annat det som ur ett krisberedskapsperspektiv kan beskrivas som samhällsviktig verksamhet. Samhällsviktig verksamhet i denna bemärkelse kan definieras som sådan verksamhet som uppfyller ett eller båda av följande kriterier: 1) om den stannar så blir det kris, eller 2) om det är kris så behövs verksamheten för att kunna hantera krisen. Några givna kandidater till sådan verksamhet är att energiförsörja, att elektroniskt kommunicera, att transportera, att dricksvattenförsörja, att smittskydda etc.

Ansvaret för den samhällsviktiga verksamheten är ordentligt distribuerat, och det är många aktörer på olika nivåer i samhället – offentliga och privata – som har en roll för att den ska kunna bedrivas så länge som möjligt, också under svåra förhållanden. Krisberedskapsmyndigheten har en roll som motor i systemet, och fördelar medel för åtgärder och insatser för att minska samhällets sårbarhet.

I förhållande till den samhällsviktiga verksamheten bör en ganska traditionell risk management-ansats, liknande den som används i företag eller för större anläggningar, tillämpas. Sannolikhet för och konsekvenser av avbrott behöver övervägas, avbrottstider minimeras m.m. Det är inte realistiskt att förvänta sig verksamhet helt utan avbrott, och därför måste åtgärder för att återställa funktionen också finnas med i bilden.

Detta utgör det ena benet i Krisberedskapsmyndighetens verksamhet, och halva myndighetens verksamhetsidé. Den halvan handlar om att bidra till att minska samhällets sårbarhet.

Det andra benet av verksamheten, och den andra halvan av verksamhetsidén, handlar om att förbättra samhällets krishanteringsförmåga. Det avser de åtgärder och insatser som ska genomföras med anledning av en inträffad kris eller extraordinär händelse. Det finns en stor uppsättning mer eller mindre tänkbara händelser, vilka alla ställer krav på att det finns en förmåga i samhället att hantera dem.

Också här är det många aktörer inblandade, på olika håll och nivåer i samhället, som har en del av ansvaret för krishanteringen. Den övergripande tanken är att dessa aktörer genom samverkan ska kunna förstärka samhällets förmåga. Det behöver finnas såväl en generell krishanteringsförmåga, förmågan att leda, samordna och informera oberoende av vad som inträffar, som en operativ förmåga, d.v.s. den specifika förmågan att ganska akut genomföra någon form av konsekvenshanterande åtgärder som exempelvis att rädda, skydda, reparera, evakuera, spärra av, gripa o.s.v.

Det nationella krishanteringssystem som statsmakterna inrättat består av ett antal aktörer med en viss kompetens som vid en extraordinär händelse tillämpar olika metoder och arbetssätt i enlighet med ett antal regler (och i förekommande fall, avtal) samt utnyttjande den teknik eller infrastruktur som finns för ändamålet. Ur Krisberedskapsmyndighetens perspektiv handlar detta om möjligheten att etablera en gemensam lägesuppfattning, att koordinera beslut om åtgärder och insatser samt att samordna information till allmänhet och medier om vad som inträffat och hur det hanteras.

Alla delar av systemet måste finnas på plats för att vi ska kunna säga att det finns en förmåga i samhället. Vi kan konstatera att det finns en del att göra, inte minst på regel‑ och teknikområdena, för att ytterligare utveckla samhällets krishanteringsförmåga.

I sammanhanget är det intressant att notera en alldeles särskild typ av risk som kan föreligga i många av de mer eller mindre tänkbara krishanteringssituationerna. Den kan beskrivas som en systemrisk, och innebär att vi tror att vi kan hantera en kris på ett visst sätt fast vi i själva verket inte kan det. Skälet till detta är att någon av de resurser eller tillgångar som finns i systemet är för dåligt utvecklad. Vi kan exempelvis, för ett speciellt ändamål, ha byggt upp sofistikerade tillämpningar av teknik, ha välutvecklade regler och helt ändamålsenliga arbetssätt och metoder. Om vi emellertid inte har en enda person anställd för att göra jobbet, blir det ändå ingen hantering.

Peter Stern

Kommande konferenser mm.

VALDOC Summer School
Karita Research arranges, in cooperation with the Valdoc group, Summer Schools about practices in today's societal decision making, their befits and weaknesses, and how they can be improved. We gather policy advisors, decision-makers, journalists, experts, scientists and  students (upper division undergraduate and graduate).

A Valdoc summer school is a unique interdisciplinary gathering towards the creation of knowledge and procedures for transparent decision-making. We aim for an annual or by-annual meeting forum for people with an active interest in transparency and public participation, at which state-of-the-art lectures, seminars and discussions are presented in an interesting and relaxing environment.
http://www.karita.se/summer_school/index.php

 

Regulating Chemical Risks: Science, Politics and the Media
August 15-17, 2007
Stockholm, Sweden

Södertörn University College, with the generous support of Formas and
Östersjöstiftelsen, hereby invites you to the Conference

The conference addresses regulation of chemicals and particularly the risks
associated with them. The growing number and global diffusion of both
chemicals themselves and regulation of chemicals imply a tremendous
challenge for both research and policy. In Europe the most recent
development of this is the emergence of the REACH programme of the European
Union. Global developments are also of considerable interest however, and
regulation on the national level is still very diverse.

The multidisciplinary nature of understanding and meeting this challenge is
reflected in the conference, which welcomes contributions from both natural
and social science. The conference is open for both academics and
practitioners, including people representing the media, industry,
government and NGOs. Although the geographical focus is on the development
in Europe, observations from other parts of the world that are useful for
comparative analysis are greatly appreciated.

Please visit our website for more information and registration:
http://www.sh.se/chemicalrisks07.

Very welcome!
The Secretariat // Karin Johansson

Regional krissamverkanskonferens i Stockholms län
Länsstyrelsen i Stockholms län och Försvarsmaktens Säkerhets- och
samverkanssektion Stockholm arrangerar en regional krissamverkanskonferens i
Stockholms län den 6-7 september 2007.

Ett flertal eminenta föreläsare kommer att föreläsa om stort och smått inom
krishanteringsområdet.

Plats: Hotel Scandic Star, Sollentuna http://www.scandic-hotels.com/starsollentuna

Målgrupp: Regionala myndigheter, landsting och kommuner.

Mer information kommer senare på Länsstyrelsens hemsida under rubriken
Evenemang/seminarier. http://www.ab.lst.se

Kontaktperson:
Roland Nilsson
Chef för Räddnings- och säkerhetsavdelningen
Länsstyrelsen i Stockholms län
08 - 785 40 00 (växel)

Om risknytt

Risknytt är ett elektroniskt nyhetsbrev från Riskkollegiet - föreningen för svensk riskvetenskap

Redaktör:
Per Wikman-Svahn

Redaktion - Kollegiets styrelse:
Ordförande och ansvarig utgivare:
Jan Olof Snihs,
Kassör:
Stefan Backe
Övrig ledamöter
Lena Kecklund:
Niklas Möller (doktorandombud)
Peter Stern (sekreterare)
Suppleanter:
Eva Thörnelöf 
Ulf Bäverstam 
Dick Hedberg
Titus Kyrklund
Per Wikman-Svahn (doktorandombud)

Kansli: 
Sigbladh Administration HB, Box 10022, 181 10 Lidingö
E-post: riskkollegiet@riskkollegiet.nu
Tel: 08-731 43 95 
Fax: 08-731 43 99 Postgiro: 63 58 95-6

Webbplats: www.riskkollegiet.nu