Riskkollegiet

Debattartikel: Hur ofta ska det gå bra innan man är säker?

Här kommer ett debattinlägg av Magnus Rönnmark. Om du också vill göra ett inlägg i debatten så kontakta riskkollegiet@riskkollegiet.se

Hur ofta ska det gå bra innan man är säker?

Det är ju en enkel fråga. Det som alltid har gått bra, kan man väl lita på.

Nej, så enkelt är det inte när man bedömer kemikalier och sätter regler för kemikalieanvändning.

Vilken väg törs du ta?

Tänk dig en väg, som man färdats på i alla år. Miljoner eller miljarder gånger har människor åkt den vägen och allt har gått bra. Nu tänker vi oss att en trafikexpert studerar vägen från luften och gör databeräkningar av trafikförhållandena.

Experten säger att kalkylerna tyder på att man inte helt kan utesluta risk för olyckor. Då stänger man den vägen och leder om trafiken till andra vägar.

Är de då säkrare? Nej det kan man inte veta, för de är inte lika noga studerade.

Men hittills har ju allt gått bra. Det är fint, men att ingen olycka har skett är en ”ickehändelse” som inte har någon betydelse vid riskbedömning. En teoretisk studie med en riskkalkyl är däremot en verklig varning, som inte får försummas. Vägen stängs. 

Så kan man väl inte tänka.

Jo det kan man när det gäller kemikalier. Det finns en grupp ämnen, som människor använt i mer än 60 år utan några påvisade hälsoproblem. De har använts i direkt kontakt med känslig hud, ja faktiskt  i hudkrämer. Ämnet har funnits i blöjsnibbar, som miljontals barn haft mot huden under hela sitt första år. Livsmedelsförpackningar, medicinsk utrustning och produkter, som barn och vuxna ska ha i munnen har haft dessa ämnen i sig. Salivsugar hos tandläkaren och sugleksaker för barn, som ju suger på, allt vad de kommer åt. Lyckligtvis har dessa miljarder av möten mellan människa och kemikalie inte givit några skador. Även de som i fabriker arbetat med stora mängder och höga koncentrationer av ämnena har klarat sig från hälsoproblem.

Däremot kan man i laboratorieförsök visa att vissa, inte alla, i denna grupp av ämnen kan ha en viss hormonstörande effekt på försöksdjur, som får stora doser. Det är en störande effekt, visserligen mindre än av öl, men ändå. Samhällets alla varningsskyltar kommer upp. Vem vill utsätta sig själv eller ännu värre sina barn för hormonstörningar. Trots att vi i 50 år har använt de allra farligaste ämnena i gruppen och de mer ofarliga i 10 år, har ännu ingen skada kunnat påvisas. Det är väl fantastisk tur.

Kan man ha tur många gånger?

Javisst kan man det. När det gäller kemikalierna, som nu är på väg att förbjudas har vi redan haft tur flera miljarder gånger i olika sammanhang över hela världen i 60 år.

Det börjar likna ett omvänt Three mile island. Ni vet den helt säkra kärnreaktorn, som ändå havererade. Här gäller det farliga ämnen, som märkligt nog aldrig visat sig skadliga. Vi har alltså haft  en sagolik flax, som inte drabbats.

Då kan vi väl ha tur igen, när vi nu börjar använda mindre beprövade eller helt nya ämnen i vardagslivet. Produkterna vill vi inte vara utan – bara de utpekade ämnena, som skrämmer oss.

Rädslans makt.

Det spelar inte någon roll hur säker vägen är om man är rädd för att bli påkörd av bilar. Om en expert dessutom säger att man inte kan utesluta olyckor även om ännu ingen inträffat, då tar man andra vägar. På isen eller järnvägen finns det inga bilar. Där känner man sig trygg.

Lika trygg känner man sig med polyolefiner, polyuretaner, styrenbutadiengummi, nitrilgummi, akrylater, linoleum, silikoner, cyklohexanestrar, epoxiderad olja, jonomerer, polyestrar, keramik och metaller.  Bara man slipper ftalater.

 

Bakgrund.

Ftalater har använts i mer än 60 år utan kända hälsoproblem.

Vissa ftalater, men inte de som är vanliga i dag, har visat svag hormonpåverkan i laboratorium.

Ftalater bryts ner till ofarliga ämnen i naturen och i kroppen.

Ftalater är inom EU förbjudna för leksaker, som barn kan ha i munnen. Skälet är att man inte kan utesluta risk, även om risk inte kunnat visas.

Förbudet tolkas av allmänheten, som att ftalater är påvisat farliga för barn.

Om ftalater helt avskaffas väntas inte någon påvisbar förbättring av folkhälsan.

 

Magnus Rönnmark 

pensionär och konsult i lagom blandning

 

Apologies, for this post the comments are closed.